Den 15 maj 1924 föddes vår profil i den norska staden Sarpsborg. Tillsammans med sina nio syskon och mor och far delade han ett utrymme bestående av ett rum och kök. Tjejerna sov för sig och pojkarna likaså. Nordahl var näst yngst i barnaskaran som bestod av sex flickor och fyra pojkar. Norge var ett fattigt land att leva i under uppväxtåren och med mamma hemma för att ta hand om alla barnen föll den tunga lotten som familjeförsörjare på fadern i familjen. Åtta meter under markytan framställde han salt åt en pappersfabrik. De äldsta barnen i familjen Pettersson var så småningom även de tvungna att börja jobba för att hjälpa till och som 13-åring, efter sju år i skola var det även dags för Nordahl att börja arbeta.

Som 13-åring och ny på arbetsmarknaden fanns det inga möjligheter att ställa krav på vilka arbetsuppgifter man ville ha. Nordahl förklarar.
– Mitt första jobb blev som blomsterbud vilket innebar att jag fick ta varenda usel blombukett som inhandlades och köra ut den till kunderna. Detta skedde med cykel och avstånden var ibland enorma. Lönen var dålig och arbetsförhållandena likaså och det dröjde inte länge innan jag fick nog.

Jobben på hemmaplan lyste med sin frånvaro och som femtonåring fick Nordahl packa väskan och söka lyckan i Fredrikstad. För 40 kronor i månaden jobbade han som dräng och skötte om husbondens hästar under tre månader innan han fick hemlängtan, stack från jobbet och tog tåget hem till familjen. Den 9 april 1940 kom så kriget till Norge. Livet förändrades brutalt för alla. Belysningen fick bara vara tänd vissa tider på dygnet, det fanns dåligt med mat och tyskarna kontrollerade allt och alla.
– Tiden under tyskarnas ockupation blev hård. Som alltid fanns det goda människor och onda människor med de var där och hade tagit vårt land. Det var en brutal tid och vi var ständigt rädda för att göra fel och bli bortforslade. Jag har mycket hemska minnen från tiden. Min pappa var riktigt nära att hamna i tyskarnas våld. De hade förbjudit alla radioapparater men eftersom far jobbade åtta meter under markytan hade han lyckats smuggla undan sin. Genom den kunde han hjälpa motståndsrörelsen med information om tyskarnas rörelser och lämnade dagligen över små handskrivna lappar till rätt personer. En dag kom landsfiskalen och hjälpte pappa att omedelbart fly då tyskarna fått nys om hans aktiviteter. Hade de gripit honom hade han omedelbart blivit omhändertagen och skickad till koncentrationsläger, berättar Nordahl vidare.

Den 23 februari 1943 hade Nordahl Pettersson sett tillräckligt. I all hemlighet, utan att ens informera sin familj, klev han på tåget med destination Halden. Planen var att stjäla en båt någonstans längs den norska kusten och sedan ro till Sverige. En ensam ung man väcker såklart intresse hos tyskarna som redan på tåget ifrågasätter hans resa. ”Tandläkarbesök i Halden”, blev svaret. Väl framme tvingades han ta plats i väntrummet då tyskarna följt efter honom eftersom de misstänkte att han tillhörde motståndsrörelsen. Där blev han sittandes en stund tills intresset för honom svalnade och han kunde smyga sig ut i den norska natten. Efter en stunds letande kunde han höra vågornas brus och hukandes tog han sig fram till vattnet. Väl framme vid ekan hoppade Nordahl i båten, lät den sakta lämna strandkanten och ljudlöst glida ut i havet. Efter en stund vågade han greppa årorna och så tyst det bara var möjligt började han ro. Bakom sig kunde han höra rösterna från de tyska soldaterna och se deras cigarettrök stiga mot himmelen. För varje årtag han tog visste han att friheten närmade sig och hans rädsla för att bli upptäckt och skjuten minskade.

Efter femton minuters rodd nådde Nordahl den svenska kusten och genast blev han omhändertagen av den svenska militären som låg i ständig beredskap mot en eventuell tysk invasion. Mottagandet i Sverige blev till en början mycket vänligt och det bjöds på kaffe och bulle på hotellet dit Nordahl fördes. Efter en god natts sömn och en frukost bestående av den godaste vittling Nordahl någonsin ätit väntade ett kort förhör av svensk militär. Därefter väntade ett tre dagar stenhårt förhör utfört av norska män som ville undanröja alla misstankar om att Nordahl var en tysk spion. Sedan följde transport till flyktinglägret i Edsbyn och fem veckors väntan innan ett pass äntligen placerades i handen på vår kristinebergsprofil.
– Tiden som följde i Sverige var känslomässigt upp och ner. Jag var väldigt mycket ensam och jag fick hanka mig fram med jobb inom lantbruket, bygga vägar, bära plank och spika hus. Lönen var jättedålig eftersom alla arbetsgivare visste om min situation. Jag hade nu flyttat till Lenhovda och det var också där jag mötte min Maja i augusti 1943. Två år senare föddes vår första son och 1947 gifte vi oss. Bröllopsfesten bestod av kaffe och kaka samt eftermiddagsmjölkning på gården. Jag hade fortfarande hemlängtan och fick även anbud från fotbollslag i Norge men Maja ville bli Småland trogen så vi stannade kvar. Vi hade många lyckliga år tillsammans men tyvärr blev jag änkeman 1998 efter 51 års äktenskap.

Nordahl är med sina 85 år en pigg och ung man. Aldrig en sjukdag eller ens en huvudvärkstablett. Han har hälsan, humor och älskar livet.  Efter ett par år som änkeman träffade han sin nuvarande sambo Berit på en dans i Åseda och det sa klick direkt. Idag bor de tillsammans i det röda höghuset i Kristineberg och där skall de stanna. De är rörande överens om att det är det bästa boendet de haft och de njuter av utsikten över Oskarshamn från sin balkong. Att huset är ett trygghetsboende med närhet till allt viktigt är ett enda stort plus för de båda.
– Vi skall åldras här. Vi har funnit tryggheten i varandra och älskar varje minut som vi tillbringar tillsammans!

De får också bli de avslutande orden i vår intervju med Nordahl Pettersson. Livsöden kan ta sig uttryck på många olika sätt men sällan har jag stött på någon så fascinerande som vår nya kristinebergsprofil.



Namn: Nordahl Pettersson
Ålder: Fyller 85 år den 17 maj
Familj: Sambon Berit samt 5 fem barn, 12 barnbarn och 13 barnbarnsbarn
Kör: Opel Astra
Fritidsintressen: Fotboll i unga år, bridge och naturpromenader numera
Favoritresa: Norge. Varit i Italien en gång och aldrig mer en resa utomlands sedan dess…
Äter: Fisk i alla dess former
Äter inte: Spenat